tisdag 29 april 2008

Blogtips: Vänsterpartiet - en del av den nazistiska rörelsen?

Detta blogginlägg måste bara läsas, helt klart min uppfattning av vänstern också, enjoy!

Vänsterpartiet - en del av den nazistiska rörelsen?

fredag 11 april 2008

Afterwork och kommunister

Jag har fått uppfattningen att kommunister är väldigt bråkiga av sig, det är i princip likadant varje gång, de ska alltid prata politik och varje gång de gör det så har de inte argument nog att backa något så urbota galet och förlegat som kommunism, så varför ens försöka? Svaret är enkelt, de är egentligen inte intresserade av politiken i sig utan snarare att skaffa sig allehanda antagonister, riktiga som påhittade, efter ett tag av patetiska argumentationer utan sans eller förstånd så börjar skällsorden tillta. I denna situation är det mycket viktigt att behålla sin sans och fortsättningsvis vara så trevlig och artig som möjligt, det får kommunisten om än möjligt att verka än dummare och när de till slut insett sitt totala nederlag kan mycket väl aggressionen sätta i gång på allvar, se till att du har backning i en sådan situation fall i fall någon skulle få för sig att handgripligen "diskutera" saken vidare. De flesta gånger går det dock bra, man får sig ett ordentligt skratt på idioternas bekostnad, tackar för sig och för underhållningen, och alla går slutligen sin väg, en del märkbart gladare än andra. Vilka det är förstår du nog.

Så sent som i går kväll var jag på en afterwork med två kompisar och naturligtvis skulle två kommunister i sextiårsåldern prata politik. Nu var det egentligen inte politik i sig de egentligen var intresserade av utan i rent kommunistiskt manér leta upp antagonister för att spotta ut sitt hat och sina aggressioner som troligtvis snarare grundar sig på att de tillhör det absoluta bottenskrapet. För att det inte ska vara allt för uppenbart vilka förlorare de är så ska de naturligtvis i sin tur hitta någon att pracka ner på så de iaf inte verkar vara sämst. Några direkt politiska argument hade de inte, det var bara "hata USA","jävla nazister" och "förbannade moderater" för hela slanten och när man i all artighet bad dem förklara vadan detta hat orginerade från då blev det inga motargument inte utan genast blev man utvald till kvällens antagonist och hackkyckling. Det passade mig alldeles utmärkt eftersom några av de bästa underhållningarna jag haft är just att diskutera politik med kommunister. De undrade vilket parti jag höll på, precis som om det gällde sport och sport såväl som politik är ju som de flesta vet primaters favoritanledning att bråka.

Nåväl, jag förklarade fortfarande artigt och korrekt att jag var Sverigedemokrat, gubbarna gick i taket men troligtvis var det om än en tillfällig lycka för dem för de hade ju hittat en riktig livs levande antagonist och ikväll skulle det hackas mer än nånsin minsann, kommunistfest! "Nazistjävel!" var första ordet ut, högt och tydligt över hela baren, det bekom mig inte ett dugg utan frågade vad Sverigedemokraterna hade med nazism att göra och att om jag nu var nazist skulle jag väl för helskotta röstat NSF istället, jag undrade dessutom om de verkligen kände till partiagendan och den politik deras favoritantagonister egentligen stod för, detta gick inte fram, de var inte intresserade av att höra. Istället fortsatte haglet av okvädesord som rasist och nazist, stryk borde jag ha och ut från baren skulle jag, allt högt och tydligt, mobben var i gång, precis som jag ville ha det, TACK. Kompisen stod brevid, en annan kompis var på väg tillbaka från toaletten, väl tillbaka vid baren frågar han vad som försiggår. Mitt i det sista försöket att kalla mig nazist vänder sig kommunisterna om och får se min kompis.. från Pakistan..., jag förklarade dennes härkomst samt tillade att min andra kompis faktiskt var polack samt av judisk härkomst.

En sådan situation är av renaste guld, jag kunde riktigt höra hur de rostiga kugghjulen i kommunisternas skallar skar ihop och den sista hjärncellen imploderade av ren självförnekelse. Nu gick de istället lite på defensiven och skulle förklara varför de var kommunister, ännu roligare, det var för att de var RIKTIGA arbetare naturligtvis. Jag kunde inte annat än förtälja att jag prenumererade på Proletären sedan sex år tillbaka men föredrog att kalla den för "klagomuren" för det är vad det är, misslyckade människors evinnerliga klagande om sociala (o)rättvisor, klasskamp, "rättvis" fördelning av kapital vilket i en sund mans ögon är synonymt med stöld. Ytterligare tillade jag att jag fann det extremt lustigt att ett parti som kallar sig "arbetarparti" så frekvent vurmar om sex timmars arbetsdag och allmänt flummeri som saknar all form av arbetsmoral, bara krav krav krav och ingen motprestation allt i klasskampens, eller i dess rätta ord "avundsjukans" namn. Proletären, det är min skithuslektyr, det är där den hör hemma med all sin löjeskomik och sina infantilt korkade artiklar, ren dasshumor på hög nivå. Nu var kommunisterna i sann bemärkelse röda, deras ansiktsfärg var nästintill av samma röda nyans som deras fana som de bär så stolt när de ska upp till "kamp", nu var det också sorgligt nog stängningsdags och jag tackade för mig och kvällens underhållning som jag ansåg de bidragit med och att jag med många skratt skulle minnas denna kväll.

Jag går nog dit igen snart och hoppas på ytterligare underhållning.