Ibland är det hårt, jävligt hårt

Nittonde augusti gjorde jag mitt förra blogginlägg, det var ungefär då jag senaste hade något som kan beskrivas som fritid. Det är snart tre månader sedan.

Det blir så ibland att som egen företagare med ambitioner att man helt enkelt får slava på sju dagar i veckan, oftast runt 12 timmar om dagen. Om det inte är jobb så är det inlärning av kompetens, eller marknadsföring, eller annan skit jag egentligen om jag haft ett vanligt jobb inte hade behövt pyssla med.

Nu börjar det se bra ut iaf, nu verkar det tom som om jag kan avsätta en dag i veckan med att ha ledigt, unna mig själv något, det var länge sedan. Eller ja, sanning och säga så tog jag ledigt en dag på allhelgonadagen, det var första gången på länge som jag kunde göra precis vad jag ville, och det gjorde jag.

Murderjunkies spelade i stan, närmare bestämt på Showdown, Henriksberg, ett av mina favo-ställen för oss som inte är så nogräknade med vårt sällskap. Otaliga är de gånger jag druckit mig stupfull på Henriksberg. Det var bara att boka biljetter till mig och polaren, för mig var det obligatoriskt, att inte se MJ om man kan finns bara inte. För er som inte vet vem Murderjunkies är så är det bästa jävla bandet i världen, som tidigare frontats av THE GG ALLIN himself, se video nedan för att förstå vad det handlar om.

Jag drog ett par öl hemma hos polaren i hans väldigt nergångna och kaotiskt stökiga lilla etta för att sedan dra på spelningen, väl där hinkar jag fyra öl till. Det var trots allt happy hour och ölen kostade 25 pix endast, bra ursäkt för att dricka om man nu behöver någon. Spelningen var sinnessjukt bra med massa gamla goa klassiker som "Outlaw scumfuck","I kill everything I fuck","bite it you scum","die when you die" m.m., klimaxet var dock när Dino, den nakna trummisen, körde upp trumpinnarna i skitan, hejdlöst bra avslutning! Inte riktigt lika kaotiskt som sist de spelade i Sverige då en bekant fastnade bland sladdarna på scen. De fick bryta spelningen för att ge honom smisk med stativet, rycka bort honom från scen så han slår fejan i golvet och nästan knäcker näsan och sedan kasta ut honom från stället, hela min lägenhet blev nerblodad på efterfesten. Men jag hade kul denna gång också, blåslagen och full vinglade jag hem med det största flinet någonsin.

Om man jobbat riktigt jävla mycket riktigt länge så är det jävligt skönt att släppa loss totalt och låta vad som helst hända, vilket det i regel gör också. Supa sig full och dra gasen i botten är som ett reningsbad för själen även om det är jobbigt som fan att vara bakis dagen efter. Rekommenderas!



GG Allin på tiden det begav sig, fick tyvärr aldrig sett honom innan han dog av överdos :(

Det var en gång en cykel...

Den stod där en förmiddag parkerad och låst vid en stolpe vid foten av ramberget när jag skulle cykla till jobbet. När jag cyklade hem vi sextiden var bakhjulet borta. Nästföljande morgon såg den ut så här.

På tiden när jag bodde på Västra Andersgårdsgatan så ställde en polare cykeln utanför entrén, den var låst naturligtvis. Han var bara och hälsade på en kort stund, sisådär femton minuter, den var inte kvar när han kom ut från byggnaden. Nu tillhör väl bygget på Andersgårdsgatan bland de mer grisiga och oattraktiva ställena att bo på till och med för oss hisingsbor som inte är så nogräknade med vår tillvaro men femton minuter för en låst cykel som dessutom var i ganska risigt skick, det är snabbt.

Jag bodde faktiskt i hela åtta år på denna Andersgårdsgata, i en liten etta på tjugotalet kvadrat. Förutom ett fåtal studenter som antagligen inte kunde få bostad någon annanstans så var bygget översållat av pundare, psykfall och allehanda bottenskrap. Jag återkommer om detta ställe, finns en del roliga anekdoter om mitt liv och mina upplevelser där, måste bara ta en bild av stället först.

Thailändskor och andra importbrudar

Nu ska jag inte dra alla över en kant men nog är det frekvent alltid att man ser "kärleksparen", dvs den ensamme nördiga svenska killen eller det annars så otroligt oattraktiva whitetrashet som levt ett närmare femtioårigt liv av långtidsarbetslöshet, med sina nyfunna kärlekar som de hämtat från Thailand. Såg ett par senast för några veckor sedan på Ikea, det var den förstnämnda kategorin, "nörden", den mest lättkuvade av alla och hans nyhämtade flicka. Tjejen hans såg ut som om hon var tretton men var troligtvis närmare trettio än tretton, lika kurvig ungefär och ni vet hur en del flickor i den åldern klär sig när de precis märkt av att de börjar få tuttar. De ska klä sig så tajt och utmanande som möjligt för att framhäva det så mycket som möjligt, cykelbyxor och tajt top, gärna rosa och andra skrikiga färger som anses vara "gulliga". Så såg hon ut, fast med något som såg ut som spetstrosor som stack ut under cykelbyxorna, horigt värre. Kanske hade han hämtat henne på en horbar i Phuket eller så är det kanske klädstilen där, ingen aning faktiskt eftersom jag aldrig varit där men nog är det lite pedo-varning på stilen.

Det kan även vara en tjej han hittat på internet för de verkar lite desperata ibland thailändskorna, har själv blivit kontaktad av både thailändskor, ryskor och gambianer, vettefan hur de hittar mina uppgifter men ibland dyker det upp små meddelanden på knagglig engelska. "Hi, Im pretty girl" eller liknande brukar de presentera sig som, stänger av dem direkt iaf. Någon skickade till och med en bild på två marsvin som vilt kopulerade, jag förstod ingenting, det är kanske humor i thailand.

Jag förstår absolut att människor vill knulla, speciellt ensamma och misslyckade som annars omöjligen skulle kunna komma i närheten av en naken kvinna. Att vara evigt hänvisad till ryska porrsajter kan inte vara någon höjdare men det är fan bättre än att nappa på någon importbrud för det blir i regel aldrig bra. I alla fall inte från länder där kvinnor uppenbarligen är desperata att ta sig ifrån, det är inte kärlek och sexet som troligtvis avtar allt eftersom de binder sig till sin "värd" genom giftermål, barn, familj etc. Jag tror inte det knullas alls efter sista ungjäveln är född.

Men men, man kan absolut förstå att en del människor vill ha en bättre framtid, däremot kan jag inte förstå människor som sabbar sin framtid genom att försöka få något de inte kan få, en del verkar ju helt överdesperata i sitt sökande efter en partner, det utnyttjas naturligtvis friskt. Jag hörde nyligen själv om en kille, en av hisingens otaliga lågpresterande WTn, ja han skulle inte ens kvala som cirkusmonster på Axels tivoli. Inte för att han skulle behöva jobba, han satsade helhjärtat på sin framtids stora mål, sjukpensionen, efter det målet var nått behövde han inte göra mycket mer. Varje månad skickar han allt vad han har över av sina bidrag till sin thailändska "flickvän" i tron om att hon ska komma till Sverige och att de ska leva ett bra liv tillsammans, varför hon nu skulle vilja det för? Hon behöver ju inte åka till Sverige så länge han pumpar hennes konto fullt med stålar, hon behöver inte åka hundratals mil norrut och frysa arlset av sig åtta månader om året och än mindre knulla med en av de mest misslyckade, arslesfula personerna på denna jord. Bra jobbat faktiskt, av henne.

Bara några dörrar bort från mitt kontor sitter en liten egenföretagare, han har det svettigt. Han skulle kunna haft det bra dock. Han importerade en tjej från thailand, det blev snabbt ett par barn och inte nog med det, i sedvanligt maner bet hon sig fast i plånboken också. Inte nog med det, hon fick honom till att skuldsätta sig för att starta ett thaihak åt henne. Den restaurangen går inte bra, långt långt långt ifrån. Jag vet det eftersom jag brukar dela ut klumpen med post som kommer varje dag. Det är mången brev från Skatteverket, Inkasso, och ett par från polisen som har haglat in i postfacket hans, knulla får han säkert inte heller längre.

Så tänk er för innan ni raglar in i horbaren i Bang-Phak-Kadong på fyllan eller svarar på oskyldiga meddelanden på MSN, det kan kosta mer än det smakar...

Tillbaka från semstern

Ja jösses jävlar, sällan har jag gjort så mycket saker en semester. Har varit på begravning, semestrat 3 dagar i Växjö och spelat minigolf och varit allmänt snorfull, ytterligare 3 dagar i Sjöbo, på kräftskiva i Lysekil där jag drack mig halv medvetslös och massa annan skit. Fyllt 35 har man också, nu är man vuxen så nu är det slut på fjortisfyllorna *host host*

Så ska man till Skåne igen

Begravning, det är lika kul som det låter. Nu ska man sitta i en kyrka och lyssna på predikan om tomtar och troll, eller snarare änglar och himmelsriket som om det vore någon skillnad, av en präst som inte har en susning om vad det är för människa denne talar så gott om. Morsan är stark hon vill nog bara ha det överstökat men farsan är en riktig lipsill, jobbigt som fan faktiskt. Jag minns hur han lipade när morfar dog, en man som han sällan talade gott om, ja de kom faktiskt så gott som aldrig överens så kanske var det någon sjuk hat-kärlek jag inte förstår mig på. Skitsamma.

Nu ska man i alla fall åka till Skåne, till Sjöbo, för begravningen. Rambergsmannen tar bussen, han gillar nämligen inte tåg på grund av att det är dyrt, det är för ljust i vagnarna och det är i regel fullt av störiga skrikiga barn och fyllon. Trist är det i alla fall, sitta på en buss i tre och en halv timme. Nu tillhör jag den extremt rastlösa typen, för mig är det omöjligt att sitta still någon längre tid huruvida jag inte är redlöst berusad men det är ju inte att rekommendera på en buss på väg till min mormors begravning, det vore dålig stil om något. Även om jag sannerligen känner för det. Nej det blir att bita i sura äpplet och stå ut, jag vet att efter tjugo-trettio minuter kommer jag att klättra på väggarna, resten kommer att bli en enda lång plåga. Har bunkrat upp med mat och några kurser i japanska, får se om det hjälper annars är det knas.

Swebus är för övrigt jävligt bra, kan inte rekommendera dem mycket nog. När jag jobbade i Halmstad 3½ år så hade jag fortfarande lägenheten i Göteborg kvar och spenderade mina helger där,kunde ju inte lämna Hisingen heller! Då blev det till att pendla och det blev Swebus måndag morgon och Fredag sen eftermiddag varje vecka, nu var det bara 13 mil så jag överlevde, med viss svårighet. Speciellt fredagskvällarna var jobbiga,jag hade bara sprit i skallen efter en lång stressig pissvecka på en arbetsplats jag hatade över allt annat. Swebus har en garanti att man alltid får åka, tar platserna slut så skaffar de en extra buss, alla gånger utom en under tre och ett halvt års tid klarade de av att hålla det löftet och det kan man inte annat än ge fullt betyg för. Dessutom är chaufförerna så toktrevliga det bara går att vara, sådant uppskattas också.

Nåväl,nu blir det att sitta som en vacker burfågel i några timmar, inget jag ser fram emot. Men men det är bara att bita ihop och ta det när det kommer.

Små nöjen jag har - Del 2 "Mannen i huset"

Det finns en del sidor man kan göra inlägg på, man kan kommentera artiklar och därigenom vädra sina åsikter, eller påhittade åsikter, vad som helst. Det tycker Rambergsmannen är kul, rätt och slätt askul. Speciellt roligt är det på GP, där ligger åsiktspolisen frekvent och raderar alla inlägg som inte ligger i fas med deras egna åsikter. Så gott som alla inlägg jag gör där under namnet "Mannen i huset" blir borttagna, det hindrar inte mig från att göra nya inlägg dock, ja jag kan helt enkelt inte låta bli, det är för kul, för jag vet att det trots allt är folk som hinner läsa vad som skrivs. Alltid påverkar det någon, positivt eller negativt, som att pissa på en myrstack.

Eftersom inläggen blir bortplockade ganska omgående så har jag börjat ta lite screenshots på inläggen strax efter de är skrivna. Inläggen hittar ni i mitt fantastiska bildarkiv.

Min mormor är död

Låter kanske lustigt men jag är lättad av att hon slutligen avled, det tror jag att hon själv ville. Hon avled i lördags 88 år gammal, den sista av den generationen för min del.

Morfar min gick bort ett och ett halvt år innan, lika gammal om jag minns rätt, han var en hård karl, en gammal smed med tjurnacke, muskler av stål och slarvigt gjorda tatueringar på armarna. Han var seg in i det sista och först efter en vecka på sjukhus med invärtes blödningar drog han sin sista suck. Det måste varit svårt för mormor att helt plötsligt stå där ensam i ett hus som de byggt själva och bott i sedan sextiotalet, tomt och tyst, dessutom var hon för svag att hålla ett helt hus i ordning. Det gick helt enkelt inte så huset blev sålt och hon skaffade sig en lägenhet, en liten etta. Inte ens den kunde hon sköta själv så det blev ålderdomshemmet för henne efter mindre än ett halvår.

Är det något ställe jag inte skulle vilja hamna på så är det ålderdomshemmet, inget illa menat om instansen som sådan men jag skulle helt enkelt inte stått ut att spendera så mycket som en dag i detta dödens väntrum, tystnaden, de gamla senila människorna som knappt vet vart de har röven. Vuxna barn som skiter och pissar på sig, som måste skötas om dygnet runt, som i bästa fall ligger och gapar i sin säng ovetandes om omvärlden och i värsta fall ställer till med rent kaos. En efter en trillar de av pinnen och det sitter man alltså i sin isolering och bevittnar och bara väntar på sin egen tur, snacka om "death row". Ingen värdighet i det. Det tyckte nog inte hon heller, hon sade det inte rent ut men indirekt förstod i alla fall jag att det där var inget bra, det kommer aldrig att gå väl. Hon blev nog rejält trött på det till slut, det blir man nog fort, senildementa människor är oberäkneliga så hon ville inte riktigt umgås med de andra, hon var trots allt klar i huvudet hon hade helt enkelt inte ork. De dementa har i regel en egen avdelning men den var naturligtvis full så det var galna gamlingar lite överallt i bygget. Efter att bl.a. en dement tokstolle pissat ner hallen åt henne mitt i natten och andra idiotiska upptåg fick hon säkerligen nog. Det fanns ingen värdighet att leva under sådana förhållanden så hon gav antagligen upp, slutade äta och dricka helt enkelt, det är det många gamla som gör. En kompis mor har jobbat många år inom äldrevården och hon sade en gång att när det händer så gör de inget för i den läget är det lika bra att de kilar vidare. Min mor påstod dock att det handlade om en depression och att hon skulle få det botat på psyket i Simrishamn, de skulle fylla upp henne med vatten för att hon var uttorkad och ge henne piller för att må bättre. Struntprat. I mina ögon var hon så gott som död, detta var en vecka innan hon dog så beskedet kom inte helt oväntat. Jag kände ingen sorg, faktum är att jag blev glad över beskedet. Naturligtvis önskar jag inte livet av folk, i alla fall inte min släkt och mina vänner, men jag tycker man ska lämna in i tid och med värdighet.

Jag minns min mormor för de stunder vi hade tillsammans när jag var yngre, när vi firade jul, påsk, midsommar och nyår tillsammans. Jag minns henne för den otroligt goda maten hon serverade och de enorma godispåsar jag fick både till påsk, födelsedag och julafton. Jag minns henne för sitt extremt väluppfostrade sätt, sin sjukt vackra skrivstil och sitt minst sagt ärbara sätt att vara. Tiden efter morfar dog, minnena av mormor sittandes ensam i en tråkig liten etta och senare inkvartad på ett ålderdomshem bland förvirrade, dementa mentalpatienter, de minnena ska jag göra mitt bästa för att radera.

Ang. dyra matbutiker...

Någonting jag funderat över ang att det är så mycket dyrare i vissa matbutiker är om maten på något sätt är bättre, det verkar den inte vara. Idag så finns en artikel ang grillkorv i Aftonbladet, inte mindre än sexton grillkorvar testas på köttmängden.

Sibyllas grillkorv med vitlök och örter: 89 procent.
Dulanos grillkorv: 88 procent.
Möllers grillbricka med tre sorters tyska korvar: 79-88 procent.
Möllers Lammgrillare: 71 procent.
Scans Red Hot Chorizo: 65 procent.
Charkmästers kycklinggrillkorv: 63 procent.
Sörensens fågelcharks kycklinggrill: 59 procent.
Scans Grilla grillkorv: 56 procent.
Lithells Barnens bästa grillkorv: 56 procent.
Änglamarks grillkorv: 37 procent.
Ica:s grillkorv: 37 procent.
Coops grillkorv utan skinn: 35 procent.
Scans Hot dogs original: 34 procent.
Enebackens skinnfria grillkorv: 32 procent.
Hemköps hot dog: 32 procent.

Enebackens grillkorv, Hemköps Hot dogs och Änglamarks grillkorv innehåller mer vatten än kött.

Nu förtäljer inte artikeln om vilka butiker som säljer vad men jag vet som frekvent Willyskund att Willys som i regel är billigare har faktiskt de sorter som toppar listan i köttmängd, Lithells korv som ligger hyfsat bra till brukar de dessutom rea ut i 10-pack för 5kr/st. Sibyllas korv som toppar listan av köttmängd har de också.

Hemköps, Icas, Änglamarks och Coops skitkorvar däremot säljs BARA i de DYRA butikerna. Att handla på Coop, Hemköp och Ica är alltså blåsning i dubbel bemärkelse.

Artikeln finner ni här:
http://www.aftonbladet.se/matvin/article2756026.ab

De är fanimej inte rikigt kloka på Hemköp!!!!

Idag var jag och handlade på Clas Ohlson, jag brukar inte göra det för rikiga män handlar på Biltema, det vet alla. Dessutom ligger Biltema på Hisingen och det är ytetrligare ett plus, billigare är de också, men idag hade de inte vad jag skulle ha och då får man sänka sig till andra alternativ och i detta fall var CO i Nordstan det alternativ som föreföll mest logiskt.

Nu behövde jag också lite ost och det köper man knappast på Classe, nej det får man gå till en livsmedelsbutik för att införskaffa och då ligger ju det där jävla Hemköp nära tillhands och dum som man är går man ju in, aldrig lär man sig.

Först på Hemköp i Nordstan ligger brödavdelningen, ett bröd i vit påse kostar 29.90, ett sketet luftigt jävla pissebröd modell barkis i finare förpackning trettio jävla spänn!!! Inte nog med det, ostfrallorna har de döpt om till "Cheesus", för att de ska verka gudomligt goda naturligtvis och för att kräma ut mer pengar, sju kronor kostar en ostfralla på Hemköp. Sju. Borde kosta tre.

Dessutom, på grönsaksavdelningen kostar en sketaliten broccoli 19:90!!! sex kronor brukar en dessutom större Broccoli kosta på Willys, ja jag brukar handla där egentigen. Riktiga män handlar på Willys det vet alla. Dessutom ligger Willys på Hisingen och det är ytterligare ett plus, oändligt mycket billigare är de också. Vi har t.o.m. ett Ikea här på Hisinge Island, jag tror inte vi behöver resten av Göteborg, vi skulle nog kunna förklara oss självständiga. Tyvärr skulle det nog varit en för oss ekonomisk katastrof då mestadelen av Hisingsborna med stor säkerhet lever på att lyfta så mycket bidrag som möjligt, det är något av vår kultur här i ARBETARKVARTEREN.

Nåväl, Nu hade jag en jävla tur med osten för det var rabatt just denna vecka på Östgöraklosters ostar, de är goda och priset var iaf hyfsat. Jag tog en bit från hyllan och pös iväg till kassan fortare än fan innan de kanske skulle få för sig att märka om även den till "Divine cheesus deluxe golden edition" eller nåt och kräma ut 500kr kilot för skiten.

Frågan är om dessa hutlösa priser egentligen bringar större intäkter eller om det snarare skrämmer bort folk för det är sällan speciellt mycket folk där, inte med hänsyn till att det ligger mitt i Nordstan. Deras sortiment är knappast av det bättre, i stort sett är det samma som Willys, lite vanliga svenska finvaror, lite fulvaror modell Eldorado etc, samma märken, samma produkter, enda skillnaden är att det är fan så mycket dyrare.

Nej, ett Willys i varje gathörn borde man ha istället. Hemköp kan dra åt helvete.

Dags för en presentation tror jag...

...eftersom det verkar förekomma vissa vridna fantasier om mig som person *host**host*

Jag är 34 år gammal, inte det minsta tunnhårig och kommer inte att bli, förutsatt att jag inte råkar ut för cancer eller nån skum olycka då. Väger inte alls mycket faktiskt, har aldrig lyckats passera 62 kilo, det har inte min far heller, ett tag gick jag till gymmet nästan varje morgon, käkade kosttillskott och fan vet allt men inte gick jag upp något nämnvärt. Har den sjukaste ämnesomsättningen av alla, jag kan äta enorma mängder mat, skiter sällan och när jag gör det så är det i regel bara råttskitar, fråga mig inte hur det fungerar för det vet jag inte. I skolan var jag den som kunde äta mest av alla, vilket antagligen ansågs konstigt eftersom jag dessutom var klenast av alla. Det bidrog naturligtvis till rykten om att jag skulle ha mask men det har jag aldrig haft, då skulle jag nog dött.

Jag arbetar som systemutvecklare på egen firma som jag driver tillsammans med en gammal vän, konsultar mycket och säljer en egenutvecklad applikation, vi har kontor centralt i Göteborg och verksamheten går bra. Inget WT lågkastjobb mao.

Jag är bosatt vid Ramberget på Hisingen i ett område som kanske kan bedömmas som något av ett WT-ghetto men jag trivs där, där kan jag absolut vara mig själv och leva mitt liv utan att några fisförnäma grannar ska försöka lägga näsan i blöt, på Hisingen sköter vi oss själva och det är faktiskt ritkigt lugnt och avslappnat för det mesta. Precis bakom husknuten ligger det några huslängor som är för folk med missbruk och andra problem så det kan vara lite drag på gatan ibland och det tycker jag är kul, mycket bättre än tv. Sådant skulle jag absolut sakna ifall jag flyttade till finare kvarter.

Jag har mina intressen naturligtvis, det är inte sport och television dock utan faktiskt ganska nördiga saker som synthar, studioteknik, elektronik, musik, litteratur, film och galenskap i allmänhet. Kollar i princip aldrig på tv, skulle jag sätta på den så är det för att se någon bra dvd-film, helst drama eller samuraj-film, det tycker jag om. Musik kan jag sluka det mesta så länge det inte låter för kommersiellt eller poppigt, i mina yngre dagar var jag hårdrockare men numera lyssnar jag mest på elektronisk musik, ambient, elektro, industri, typ. Dock har jag streckkört W.A.S.P.s gamla plattor på kontoret i snart två veckor och innan det var det en massa Thin Lizzy i lurarna så det varierar. Är jag rikigt jävla drängfull så blir det nog råindustri och noise för hela slanten, gillar kombinationen, gärna kombinerat med GG Allin också.

Jag gillar att vara full, det är skönt, och kul. Brukade dricka mycket på helgerna förut, gärna fredag kväll efter jobbet fram till söndag morgon om det gick. Alkoholist tror jag inte jag är, har inga problem med att hålla mig ifrån spriten men har dock problem med att sluta dricka när jag väl kommit igång. Öl, vin, whiskey, hembränt, jag skiter i vad det är så länge jag blir full, rakvatten har jag inte sänkt mig till dock. Har dock inte varit av den nogräknade typen när det gällt ställen, nej jag har stundtals suttit på de jävligaste av gangsterhaken här och hinkat billig fulsprit medan albanmaffian och fan vet allt spöat skiten ur folk men det var ett tag sedan nu, ett antal år sedan faktiskt och skulle aldrig göra det igen. Numera dricker jag lite finare, går jag ut hamnar jag i regel på Irish Rover på 2a långgatan och drar ett par ritkigt dyra finöl. Har faktiskt bara druckit sprit en gång på två månader snart, för något år sedan var det helt otänkbart att ens missa en helg.

Jag kan nog bedömmas som annorlunda, har alltid gått min egen väg. Mina föräldrar har sagt till mig på senare år att jag var den där ungen som aldrig gick att förstå och så var det nog. Aldrig lyssnade jag på dem heller och det är bra det för hade jag gjort det hade jag nog jobbat i den lokala gummifabriken i Sjöbo nu, gift med den fetaste av suggor med en drös av snoriga och störtfula barn med uppenbara begåvningshandikapp. Jag pysslade sällan med samma saker andra ungar, sport gick tokbort, scoutkårer och blockflöjtsonani var också helt otänkbart, någon bögstämpel ville jag inte ha, bög == skolstryk. Istället var jag den mer tillbakadragna typen som gillade att rita, skriva och hitta på jävelskap, lite som Mr Jekyll och Dr Hyde, kan inte påstå jag var direkt elak jag ville nog bara ha lite action emellanåt och var nyfiken på människors reaktioner i olika situationer, det är jag fortfarande. Är det något som jag inte kan sluta bli fascinerad av så är det galenskap, jag fullständigt älskar när folk flippar över och beter sig som rikiga dårar, kaos och idioti är den vackraste form av konst för mig, det blir aldrig tråkigt.

Jag har en handfull vänner, iaf riktiga sådana, det blir så när man är lite annorlunda och inte socialiserar på samma sätt och inte har de vanliga gemensamma nämnarna. De är dock sjukt bra vänner, härligt galna naturligtvis, jag kan lita på dem i vått och torrt, även när det blir för vått, det är bra. Annars är jag den introverta typen som gillar att sitta själv större delen av veckan och pyssla med allehanda saker, uppmärksamhet har jag aldrig gillat, "peptalk" är ännu värre, det spyr jag på. Är sambo sedan två månader tillbaka, min flickvän träffade jag på en resa i Japan 2006, trodde faktiskt inte det skulle att gå att bo tillsammans med någon annan men det har faktiskt varit helt ok än så länge och känner mig inte allt för uttråkad fakitskt. Nu är hon min exakta motpol, på i princip allt så hur det kan funka så bra oss emellan det vete fasen, mysko.

Jag har som de flesta andra en del politiska värderingar men de håller jag för mig själv, iaf fram tills jag blir tillfrågad, politik är ganska trist faktiskt. Kommunism ligger inte högt i kurs dock, svensk bidragspolitik pissar jag på och den extrema invandringen tycker jag bara är konstig. Nog om det..

..och nog om "jag,jag,jag" för den här gången, ..

Kannibal avrättad i Japan

"I Japan avrättades på tisdagen tre personer. En av dem var 45-årige Tsutomu Miyazaki som dömdes för att ha mördat fyra flickor, mellan fyra och sju år gamla." -DN

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=794601

"Between 1988 and 1989, Miyazaki mutilated and killed four girls, ages four to seven; he then sexually molested their corpses and ate portions of his third and fourth victims." -Wikipedia

http://en.wikipedia.org/wiki/Tsutomu_Miyazaki


Jag är för avrättningar, skit ska inte finnas och det av helt praktiska själ. Det kvittar väl hur jävla psykiskt sjuk någon någonsin kan bli, en person som knullar, lemlästar och dinerar på små barn har i mina ögon tuggat sig till snaran med råge.

Jag skulle så gärna se att vi införde samma straff för våra egna psykfall som t.ex. Helénmördaren. I Sverige där har vi en konstig och sjuk syn på sånt här, man tänder ett litet ljus för den mördade medan man samtidigt tycker minst lika synd om gärningsmannen, det daltas något så in i helvete med drägget. Heléns mördare, hur länge dröjde det innan han dök upp i media brett hånflinande då han avnjöt en god middag ute på en s.k. bevakad permission? Mindre än två år.

Nu känner jag till Helénfallet mycket väl eftersom det hela hände inte många mil från orten jag då var bosatt i, Hörby ligger bara ett fåtal mil norr om Sjöbo det upprörde oss alla att vi hade en riktig galning lös speciellt så nära inpå, det var jävligt obehagligt. Min bästa polares morsa jobbade för den delen på sjukhuset som fick in kroppen av den stackars flickan så jag vet mycket väl vad hon var utsatt för, vilka skador som fanns på kroppen osv men det kommer jag aldrig att förtälja till någon, dödsstraff är dock i detta fall mer befogat än någonsin. Dock kommer det inte att hända, troligtvis kommer han ut någon gång och kanske gör han samma sak igen...

..med något att våra barn kanske?

Varför är skolgången så onödigt lång?

För mig var den nioåriga skolplikten iaf för mig näst intill ett totalt meningslöst tidfördriv. Jag kunde läsa och skriva redan innan jag var tre år fyllda, mycket p.g.a. att min mor ofta läste barnböcker till mig i vår härligt blommiga sjuttiotalssoffa. Jag frågade alltid vad orden betydde och slutligen var läsandet och skrivandet naturligt för mig, det var skönt att kunna läsa för äntligen kunde jag förstå vad som sades i all de mängder av serietidningar som stod uppradade i affären. Jag läste så många jag kunde varje gång jag följde med mina föräldrar för att handla på lördagsförmiddagarna, var de tillräckligt bra så köpte de i regel tidningen till mig också, Spindelmannen var min favorit. På tv var det också ofta fem myror är fler än fyra elefanter, det var ett mycket bra program som körs än, jag missade nog inte ett endaste avsnitt, man fick t.o.m. lära sig räkna lite.

Jag började lekskolan när jag var sex år fyllda, det var nog det meningslösaste av tidfördriv för det fanns egentligen inga krav på att lära sig något, man skulle bara vara där och tramsa. Det gjorde jag ju ändå på min fritid så varför skulle jag vara där? Året därpå började jag grundskolan, det var det näst meningslösa tidfördrivet, medan de flesta andra idioter febrilt försökte lära sig något så enkelt som alfabetet som jag ju kunnat i fyra år allredan så gjorde jag slut på matteboken, det tog mig ett par timmar. Nu hade vi iof en schysst lärarinna, en medelålders hippie med god personkännedom com förstod att jag inte behövde samma utbildning som de andra så jag fick mest göra vad jag ville på lektionerna, oftast satt jag och ritade och skrev lite texter. Dock var jag tvungen att vara där varenda skoldag och spendera hela tre år på ingenting, jag hade klarat av alltsammans på ett par månader och hade absolut kunnat börja i fjärde klass vid sju års ålder utan problem.

Från fjärde klass började det i allafall bli lite intressant då man i allafall fick börja läsa engelska, det var coolt för engelska var ju vad alla mina superhjältar, och skurkar, talade. Dock hade man kunnat komprimera även de nästföljande tre åren till kanske ett, på sin höjd. De flesta ungar verkar otroligt korkade tyvärr, korkade eller ointresserade. Det stör inte mig dock, människor är som de är, olika. Det som stör mig dock är att jag anser mig bestulen på flertalet år av mitt liv, mitt unga liv, en ungdom jag aldrig får igen just på grund av att nåt jädra kommunistslödder bestämt att alla barn är lika och därför ska ha lika lång skolgång. Det är de naturligtvis inte och jag tycker absolut att barn som ligger före i "utvecklingen" ska ha en ordentlig chans att göra sin skolgång på en kortare tid för det är inte rätt att internera en stackars människa som uppenbarligen inte behöver det, det är rätt och slätt jävla Stalinist-fasoner.

Om man däremot får sitta år ut och år in utan att man känner det gör någon direkt nytta så blir man jävligt skoltrött, det känns helt enkelt meningslöst. När jag började årskurs sju var jag sjuhelvetes trött på skolan, jag ville inte mer, jag sket i allt, ovanpå det blev miljön hårdare. Från att iaf fått spendera min tid på en till utseendet fin skola med mycket grönska och lekplatser så blev jag förflyttad till Gulag, det var belöningen.

Gulag, eller som rättare sagt Färsingaskolan måste varit Sveriges om inte västra Europas i särklass hemskaste skola inte bara till utseendet, vilket var grå betong, armegrön plåt och asfalt så långt ögat nådde, alltsammans åtgärdat av hemskaste taggbuskar. Nej tamejfan, gulag kan inte ha sett lika hemskt ut, omöjligt. Även insidan var helt åt helvete, alla väggar vitmålade, skåpen samma armegröna färg, slitna bänkar och än mer slitna böcker fick man. För att inte tala om att eleverna var etter värre, efter att bara ha fått stryk ibland fick man oftast fly för sitt liv eller smyga sig utanför skolområdet om man inte skulle ha stryk med råge, iaf på varje längre rast, dvs kvartsraster och lunchraster. Om det inte räckte med den massiva mobbning man var tvungen att stå ut med regelbundet av diverse slödder, mestadels från försupna familjer en bit utifrån landsbygden, så var lärarna också i regel väldigt ivriga på att psyka ner vem de ville, i regel mig. Det kände faktiskt som om all skit mynnade ut åt mitt håll och nu när vi för första gången skulle få betyg var dessa på sin höjd mediokra.

Hade jag nu fått en annan, kortare, skolgång som hade passat mig bättre hade jag antagligen fått umgås med elever med något av värde innan för pannbenet, istället skulle jag ha regelbundet kompanistryk av slödder som antagligen fortfarande inte kan skriva en sammanhängande mening. Allt detta jävla helvete som kostade mig några av mina bästa år dessutom med skitbetyg som resultat, mina nerver gick dessutom åt helvete, hade absolut kunnat undvikas om man bara hade vett att lägga ner vanföreställningen om att alla barn är lika och ska ha lika skolgång.

Lika barn leka bäst...

Små nöjen jag har - Del 1"Fieldrecordings"

Ja även en gubbgrinig Rambergsman kan finna små nöjen här i livet, tro det eller ej men ibland har jag faktiskt riktigt kul, vid ett fåtal tillfällen t.o.m. utan sprit.

Ett ganska nyfunnet nöje är s.k. "fieldrecordings", det innebär att man spelar in jlud från en omgivning, det låter kanske ganska tråkigt och det är det säkert också vanligtvis MEN fieldrecordings i Göteborg kan bli riktigt kul faktiskt, speciellt på Hisingen. Hisingen är nämligen helt översållat av pundare, fyllon och allehanda psykotiskt WT av alla de slag, det totala bottenskrapet samlas där och det är en ren guldgruva att spela in alla galna konversationer man hör på vagnen eller i busskuren. Det är praxis med minst ett riktigt fyllo eller pundare i varje vagn, det är då jag tar tillfället i akt och trycker på "record" lite diskret i min väska, innerficka eller var jag nu kan tänkas ha min lilla mp3-spelare.

Mp3-spelaren höstade jag in på Tradera för en knapp femhundring, det är en iRiver IFP-790 med 1gb minne, extern mikrofon tjackade jag på Teknikmagasinet för en trehundring, en sk mygga. Mp3-spelaren är en speciell modell med inbyggd förförstärkare som gör den extra lämpad för inspelning, dessa tillverkas längre och är idag svåra att få tag i. Alltsammans är litet och diskret, ingen märker ett skit av att de är buggade.

Jag kommer att lägga upp ljudklipp här successivt allt eftersom det blir något intressant att komma med, som aptitretare ska jag slänga upp ett filmklipp med en ecstasypåverkad pundare som stod och skrek i högan sky mitt på parkeringsplatsen utan för mitt jobb förra veckan.

DET HÄR KOMMER ATT BLI KUL

Hästägare, plocka upp er skit för helvete

Igår var vi på besök hos ett par goda vänner ute på den underbart vackra svenska landsbygden ute vid Sjövik. Blev bjudna på god mat och härlig dansk öl i det fina sommarvädret som snart torkat ut all vår gröda och bränt ner vår skog, men vem fan bryr sig om det när vi efter mer än ett halvårs stelfruset helvete äntligen kan vistas utomhus utan att frysa ihjäl? Nej det var helt underbart faktiskt, t.o.m. deras ungar var inte alls så griniga som ungar brukar vara, det var för en gångs skull helt ok. Dock så skulle vi till att ta en promenad för att reka landsbygden lite och snacka lite skit om grannarna, det händer ju knappast något därute, skulle grannbonden släppa sig lite extra ljudligt så står det säkert på första sidan av Sjöviks Allehanda redan dagen efter, fortfarande bättre än tv och jag gillar att diskutera skit.

DOCK GILLAR JAG INTE ATT TRAMPA I SKIT

För det var många gånger man var nära att göra just det, trampa i skit, i stan har vi minsann också djur, hundar vanligtvis, och när de behöver skita av sig så görs det i regel på en gräsmatta och plockas oftast upp med en så kallad hundbajspåse. På landet däremot skits det i stora högar mitt på gatan som man låter ligga kvar till allmän beskådan, hur fan skulle det sett ut om jag satt mig för att skita mitt på deras jäkla altan? Hade det varit accepterat? Nej snarare skulle jag fått mig en sån skur salthagel rätt upp i arslet att jag troligen aldrig mer kunna skita på ett normalt sätt igen. Så varför i hela helvete är det tillåtet för hästar att skita ner våra landsvägar precis som om det rörde sig om ett latrindike? Nog räcker inte en hundbajspåse för de ofantliga mändger skit en häst kan krysta ut i ett svep men det finns sopsäckar för en billig peng på Biltema eller Clas Ohlson, använd dem för helvete.

Posten kan dra åt helvete

Min sambo väntade på ett paket från Japan jävligt länge. Det skickades med vanlig post och borde ha varit här på en vecka, efter en månad hade vi fan varken hört bu eller bä, så jävla typiskt.

Kollade upp kollinumret på postens hemsida, mycket riktigt stod det att paketet landat i Sverige redan efter en knapp vecka, allt bra så långt, fram tills svenska posten tar över.

Pakethelvetet "sorterades" i Malmö för vidareskick till nästa sop.. förlåt, sorteringsstation, sedan skickades det vidare till fel ställe naturligtvis, nu var i.a.f. staden rätt men det var några kvarter åt helvete. Hur som helst så inte fan fick vi någon avi, nej nej nej absolut inte, det skulle ligga där i någon bortglömd godisbutik fan vet vart i två veckor tills de fick tummen ur att skicka tillbaka det till sopstationen där det sedan omsorterades för att slutligen hamna på rätt postkontor. Väl på rätt postkontor så i vanlig ordning skiter de helt sonika i att skicka ut någon avi, där fick paketet ligga ytterligare en vecka innan vi då kollade upp pakethistoriken på hemsidan och fick plocka ut det med hjälp av kollinumret. Nu är surkärringarna på Wieselgrensplatsens postkontor legendariska för sitt vresiga humör och när postkärringen skulle plocka paketet på lagret så tyckte fanskapet att paketet på knappa nitton kilo, det var minsann för tungt att bära så i sedvanlig ordning sparkade hon det framför sig utan tanke på att det kunde ha varit ömtåliga saker där i, vilken betjäning, halleluja.

Nu är det inte bara denna incident som får mig att skriva skit om posten utan det är mycket saker jag irriterar mig på. En knapp månad innan denna incident blev ett paket med cd-skivor stulna, ja något annat kan inte ha hänt eftersom jag ALLTID skriver min avsändaradress på baksidan av alla brev och paket. Detta har hänt ett par gånger och är således inte ovanligt utan en risk man får räkna med när man har med posten att göra. Tilläggas bör att även del brev och paket sett ut att ha hamnat i ett tredje världskrig minst sagt, har fått CD-skivor som sett ut att ha blivit överkörda av postbilen ett par gånger om, en synthesizer fick fyra tangenter utslagna osv osv… Ytterligare så är kompetensen på ”postkontoren” bedrövlig, personalen är i regel helt självlärd, många gånger väger de inte ens paketen rätt och då får man kravbrev på restsumman PLUS straffavgift på trettio kronor, jävla bolsjevikfasoner!

Tjyvar och banditer det är det svenska postverket det, rena rama ryssland, dyrt är det också!

Sjöbo

Ursprungligen kommer jag från Skåne, från en liten skithåla mitt i jäkla Skåne, Sjöbo. Ja just det, DET Sjöbo, där fick jag bo och växa upp och kom inte därifrån förrän jag var nitton år, då tog jag mitt pick och pack och drog till Göteborg, där har jag bott sedan dess.

Min mor och far var bosatta i Stockholm när de fick mig, bodde väl där fram tills jag var två år gammal då det beslutades att Stockholm minsann inte var något för en liten pojk att växa upp i utan tryggheten och lugnet på den Skånska landsbygden minsann skulle göra mig gott. Far min hade jobb på Arla och det sade han naturligtvis upp och flytten till Sjöbo socken var ett faktum, det lät kanske bra på pappret men tryggare skulle det knappast vara, snarare tvärtom, jag är idag glad och väldigt förvånad att jag kom därifrån med livet i behåll.

Fem år gammal fick jag mina första kompis, han var tre, men det var inte direkt någon omedelbar vänskap utan det var först efter att han och hans sexårige bror hade roat sig med att repa sönder mitt ansikte med pinnar och efter en rejäl åthutning av mina, och deras föräldrar, som vi faktiskt bekantade oss på ett trevligare sätt någon vecka senare. Vi bodde på samma våningsplan som deras familj, i ett gult trevåningshus ägt av HSB, de bodde bara en trappuppgång bort och är man i ungefär samma ålder så är det naturligt att man blir vänner efter ett tag. En trappuppgång bort, en lägenhet emellan, tilläggas kan att det var lyhört i huset, många gånger kunde man höra fadern komma hem märkbart berusad och riva halva lägenheten och ge ungarna en omgång stryk antingen för att de dummat sig eller bara för att. Aldrig ringde någon polisen, nej det var inte som idag utan barnaga var mer normalt på den tiden, dessutom skulle aldrig Sjöbo polis lyft ett finger åt saken, vad de tolkade som ett polisiärt ärende var enbart deras tolkning. Själv fick jag aldrig stryk, inte ens när jag skulle behövt det, ja jag tycker absolut att en smäll eller två var befogade ibland för utegångsförbud och andra åthutningar det har aldrig fungerat på mig, någonsin, någon gång.

Sådant var livet då, de kan inte haft det lätt i min nyfunne väns familj. Jag minns min vän efter en pinsam incident med att hans far var lite för plakat för att kunna ta hand om sig själv, detta inför ett fåtal vänner. Han sade att han aldrig skulle dricka sprit för att han skämdes så för sin faders beteende men Sjöbo var Sjöbo trots allt, där fanns det en hemkokare i varje kvarter och när jag hälsade på min gamle vän när han skaffat sin första lya ett kvarter bort så hade han sprit nog att fylla en tankbil, och nej det var ingen bolagssprit. Även modern som inte drack något nämnvärt var inte heller sen på att ge sina barn en redig omgång, det var väl så det gick till förr...

Lika barn leka bäst, så är det, ingen av oss var speciellt intresserade av bollar och dylikt, nej fart och flärd skulle det vara och det får man inte av bollar och ballistik. Bus och otyg skulle det vara, det var kul, det dröjde inte länge förrän vi hade tänt eld på vår första lekstuga, det fick jag sitta två veckor i rumsarrest för, det sket jag i jag hade ju mitt Lego. Hade nu mina föräldrar varit smarta nog att ta mitt Lego i beslag (jag hade vansinnigt mycket Lego) och istället isolerat mig två veckor i ren tristess som ett riktigt straff bör vara så hade det kanske stannat där men det gjorde det naturligtvis inte. Inte mången vecka senare bröt vi oss in i en klubblokal tillhörande några lokala raggare, väl inne hittade vi högvis med burkar av färg, av någon sjuk anledning rosa färg, nåväl måla är kul, det tycker de flesta ungar så vi målade helt sonika om hela stället, det är ju klart som korvspad att raggare ska ha en rosa klubblokal, stenhårt! Nu är man väl som sexåring inte alltför flink i motoriken så det var färg lite överallt efter ett tag, ja ganska mycket faktiskt, eftersom ett ytterligare nöje var att kissa ner lokalen så var det färg ända ner på... ..ja, och när man sedan insett det faktum att hoppsan det är färg överallt, på kläder, på kroppen, på sn... ja, då var det tunga steg hem, inte för utegångsförbudet som skulle komma, det var ju bara en två veckors Lego-fest utan snarare för det evighetslånga skrikandet som ändå aldrig hjälpte. Så fortsatte det i hela min barndom, ja det blev faktiskt bara värre och värre, berättar mer snart...

Har ju aldrig tid att blogga...

...det är synd, mycket synd. Skriva är trots allt kul, oavsett vad det är för skit man skriver av sig så är det just kul och jag önskar innerligt att jag hade mer tid till det. Men men man är ju frekvent upptagen med olika saker, blev sambo för lite mer än en månad sedan och då ska man ju ett par turer till Ikea på sin redan ansträngda fritid, handla mat till förbannelse, städa som ett djur och sedan vill ju kvinnan min underhållas, ja de kräver ganska mycket uppmärksamhet, det vet vi alla. Utöver det jobbar man och står i, som egen företagare kan man ju bara drömma om de fyrtio timmars arbetsvecka som är standard för så många andra vanligt anställda människor.

Nu förefaller det sig lyckligtvis som så att imorgon, Onsdag, gör vi sista rundan till Ikea och på Lördag en visit till Hammarkullekarnevalen (min definition av lyckad mångkultur), därefter är jag en fri man att skriva massa onödig skit om allt mellan helvete och jord. I Juli blir det dessutom någon veckas semester och då fan ska ni få se på konspirationsteorier, garanterade anti-PK åsikter och allehanda obskyr snick-snack från andra sidan ramberget.

Blogtips: Vänsterpartiet - en del av den nazistiska rörelsen?

Detta blogginlägg måste bara läsas, helt klart min uppfattning av vänstern också, enjoy!

Vänsterpartiet - en del av den nazistiska rörelsen?

Afterwork och kommunister

Jag har fått uppfattningen att kommunister är väldigt bråkiga av sig, det är i princip likadant varje gång, de ska alltid prata politik och varje gång de gör det så har de inte argument nog att backa något så urbota galet och förlegat som kommunism, så varför ens försöka? Svaret är enkelt, de är egentligen inte intresserade av politiken i sig utan snarare att skaffa sig allehanda antagonister, riktiga som påhittade, efter ett tag av patetiska argumentationer utan sans eller förstånd så börjar skällsorden tillta. I denna situation är det mycket viktigt att behålla sin sans och fortsättningsvis vara så trevlig och artig som möjligt, det får kommunisten om än möjligt att verka än dummare och när de till slut insett sitt totala nederlag kan mycket väl aggressionen sätta i gång på allvar, se till att du har backning i en sådan situation fall i fall någon skulle få för sig att handgripligen "diskutera" saken vidare. De flesta gånger går det dock bra, man får sig ett ordentligt skratt på idioternas bekostnad, tackar för sig och för underhållningen, och alla går slutligen sin väg, en del märkbart gladare än andra. Vilka det är förstår du nog.

Så sent som i går kväll var jag på en afterwork med två kompisar och naturligtvis skulle två kommunister i sextiårsåldern prata politik. Nu var det egentligen inte politik i sig de egentligen var intresserade av utan i rent kommunistiskt manér leta upp antagonister för att spotta ut sitt hat och sina aggressioner som troligtvis snarare grundar sig på att de tillhör det absoluta bottenskrapet. För att det inte ska vara allt för uppenbart vilka förlorare de är så ska de naturligtvis i sin tur hitta någon att pracka ner på så de iaf inte verkar vara sämst. Några direkt politiska argument hade de inte, det var bara "hata USA","jävla nazister" och "förbannade moderater" för hela slanten och när man i all artighet bad dem förklara vadan detta hat orginerade från då blev det inga motargument inte utan genast blev man utvald till kvällens antagonist och hackkyckling. Det passade mig alldeles utmärkt eftersom några av de bästa underhållningarna jag haft är just att diskutera politik med kommunister. De undrade vilket parti jag höll på, precis som om det gällde sport och sport såväl som politik är ju som de flesta vet primaters favoritanledning att bråka.

Nåväl, jag förklarade fortfarande artigt och korrekt att jag var Sverigedemokrat, gubbarna gick i taket men troligtvis var det om än en tillfällig lycka för dem för de hade ju hittat en riktig livs levande antagonist och ikväll skulle det hackas mer än nånsin minsann, kommunistfest! "Nazistjävel!" var första ordet ut, högt och tydligt över hela baren, det bekom mig inte ett dugg utan frågade vad Sverigedemokraterna hade med nazism att göra och att om jag nu var nazist skulle jag väl för helskotta röstat NSF istället, jag undrade dessutom om de verkligen kände till partiagendan och den politik deras favoritantagonister egentligen stod för, detta gick inte fram, de var inte intresserade av att höra. Istället fortsatte haglet av okvädesord som rasist och nazist, stryk borde jag ha och ut från baren skulle jag, allt högt och tydligt, mobben var i gång, precis som jag ville ha det, TACK. Kompisen stod brevid, en annan kompis var på väg tillbaka från toaletten, väl tillbaka vid baren frågar han vad som försiggår. Mitt i det sista försöket att kalla mig nazist vänder sig kommunisterna om och får se min kompis.. från Pakistan..., jag förklarade dennes härkomst samt tillade att min andra kompis faktiskt var polack samt av judisk härkomst.

En sådan situation är av renaste guld, jag kunde riktigt höra hur de rostiga kugghjulen i kommunisternas skallar skar ihop och den sista hjärncellen imploderade av ren självförnekelse. Nu gick de istället lite på defensiven och skulle förklara varför de var kommunister, ännu roligare, det var för att de var RIKTIGA arbetare naturligtvis. Jag kunde inte annat än förtälja att jag prenumererade på Proletären sedan sex år tillbaka men föredrog att kalla den för "klagomuren" för det är vad det är, misslyckade människors evinnerliga klagande om sociala (o)rättvisor, klasskamp, "rättvis" fördelning av kapital vilket i en sund mans ögon är synonymt med stöld. Ytterligare tillade jag att jag fann det extremt lustigt att ett parti som kallar sig "arbetarparti" så frekvent vurmar om sex timmars arbetsdag och allmänt flummeri som saknar all form av arbetsmoral, bara krav krav krav och ingen motprestation allt i klasskampens, eller i dess rätta ord "avundsjukans" namn. Proletären, det är min skithuslektyr, det är där den hör hemma med all sin löjeskomik och sina infantilt korkade artiklar, ren dasshumor på hög nivå. Nu var kommunisterna i sann bemärkelse röda, deras ansiktsfärg var nästintill av samma röda nyans som deras fana som de bär så stolt när de ska upp till "kamp", nu var det också sorgligt nog stängningsdags och jag tackade för mig och kvällens underhållning som jag ansåg de bidragit med och att jag med många skratt skulle minnas denna kväll.

Jag går nog dit igen snart och hoppas på ytterligare underhållning.