tisdag 19 augusti 2008

Det var en gång en cykel...

Den stod där en förmiddag parkerad och låst vid en stolpe vid foten av ramberget när jag skulle cykla till jobbet. När jag cyklade hem vi sextiden var bakhjulet borta. Nästföljande morgon såg den ut så här.

På tiden när jag bodde på Västra Andersgårdsgatan så ställde en polare cykeln utanför entrén, den var låst naturligtvis. Han var bara och hälsade på en kort stund, sisådär femton minuter, den var inte kvar när han kom ut från byggnaden. Nu tillhör väl bygget på Andersgårdsgatan bland de mer grisiga och oattraktiva ställena att bo på till och med för oss hisingsbor som inte är så nogräknade med vår tillvaro men femton minuter för en låst cykel som dessutom var i ganska risigt skick, det är snabbt.

Jag bodde faktiskt i hela åtta år på denna Andersgårdsgata, i en liten etta på tjugotalet kvadrat. Förutom ett fåtal studenter som antagligen inte kunde få bostad någon annanstans så var bygget översållat av pundare, psykfall och allehanda bottenskrap. Jag återkommer om detta ställe, finns en del roliga anekdoter om mitt liv och mina upplevelser där, måste bara ta en bild av stället först.

3 kommentarer:

Gutegirl sa...

re: Heller hur! Sedan sitter alla där och nickar och hummar ikapp. Fy.Fast ingen har fattat vad som avhandlats.

Gutegirl sa...

Kan de verkligen göra det? Är det inte bara en artighetsfrågà?

krixter sa...

tacka vet jag i norrland dras vi inte med sådana problem! här låser vi inte ens bilarna :) /stolt skellefteåbo