Ibland är det hårt, jävligt hårt

Nittonde augusti gjorde jag mitt förra blogginlägg, det var ungefär då jag senaste hade något som kan beskrivas som fritid. Det är snart tre månader sedan.

Det blir så ibland att som egen företagare med ambitioner att man helt enkelt får slava på sju dagar i veckan, oftast runt 12 timmar om dagen. Om det inte är jobb så är det inlärning av kompetens, eller marknadsföring, eller annan skit jag egentligen om jag haft ett vanligt jobb inte hade behövt pyssla med.

Nu börjar det se bra ut iaf, nu verkar det tom som om jag kan avsätta en dag i veckan med att ha ledigt, unna mig själv något, det var länge sedan. Eller ja, sanning och säga så tog jag ledigt en dag på allhelgonadagen, det var första gången på länge som jag kunde göra precis vad jag ville, och det gjorde jag.

Murderjunkies spelade i stan, närmare bestämt på Showdown, Henriksberg, ett av mina favo-ställen för oss som inte är så nogräknade med vårt sällskap. Otaliga är de gånger jag druckit mig stupfull på Henriksberg. Det var bara att boka biljetter till mig och polaren, för mig var det obligatoriskt, att inte se MJ om man kan finns bara inte. För er som inte vet vem Murderjunkies är så är det bästa jävla bandet i världen, som tidigare frontats av THE GG ALLIN himself, se video nedan för att förstå vad det handlar om.

Jag drog ett par öl hemma hos polaren i hans väldigt nergångna och kaotiskt stökiga lilla etta för att sedan dra på spelningen, väl där hinkar jag fyra öl till. Det var trots allt happy hour och ölen kostade 25 pix endast, bra ursäkt för att dricka om man nu behöver någon. Spelningen var sinnessjukt bra med massa gamla goa klassiker som "Outlaw scumfuck","I kill everything I fuck","bite it you scum","die when you die" m.m., klimaxet var dock när Dino, den nakna trummisen, körde upp trumpinnarna i skitan, hejdlöst bra avslutning! Inte riktigt lika kaotiskt som sist de spelade i Sverige då en bekant fastnade bland sladdarna på scen. De fick bryta spelningen för att ge honom smisk med stativet, rycka bort honom från scen så han slår fejan i golvet och nästan knäcker näsan och sedan kasta ut honom från stället, hela min lägenhet blev nerblodad på efterfesten. Men jag hade kul denna gång också, blåslagen och full vinglade jag hem med det största flinet någonsin.

Om man jobbat riktigt jävla mycket riktigt länge så är det jävligt skönt att släppa loss totalt och låta vad som helst hända, vilket det i regel gör också. Supa sig full och dra gasen i botten är som ett reningsbad för själen även om det är jobbigt som fan att vara bakis dagen efter. Rekommenderas!



GG Allin på tiden det begav sig, fick tyvärr aldrig sett honom innan han dog av överdos :(

Det var en gång en cykel...

Den stod där en förmiddag parkerad och låst vid en stolpe vid foten av ramberget när jag skulle cykla till jobbet. När jag cyklade hem vi sextiden var bakhjulet borta. Nästföljande morgon såg den ut så här.

På tiden när jag bodde på Västra Andersgårdsgatan så ställde en polare cykeln utanför entrén, den var låst naturligtvis. Han var bara och hälsade på en kort stund, sisådär femton minuter, den var inte kvar när han kom ut från byggnaden. Nu tillhör väl bygget på Andersgårdsgatan bland de mer grisiga och oattraktiva ställena att bo på till och med för oss hisingsbor som inte är så nogräknade med vår tillvaro men femton minuter för en låst cykel som dessutom var i ganska risigt skick, det är snabbt.

Jag bodde faktiskt i hela åtta år på denna Andersgårdsgata, i en liten etta på tjugotalet kvadrat. Förutom ett fåtal studenter som antagligen inte kunde få bostad någon annanstans så var bygget översållat av pundare, psykfall och allehanda bottenskrap. Jag återkommer om detta ställe, finns en del roliga anekdoter om mitt liv och mina upplevelser där, måste bara ta en bild av stället först.

Thailändskor och andra importbrudar

Nu ska jag inte dra alla över en kant men nog är det frekvent alltid att man ser "kärleksparen", dvs den ensamme nördiga svenska killen eller det annars så otroligt oattraktiva whitetrashet som levt ett närmare femtioårigt liv av långtidsarbetslöshet, med sina nyfunna kärlekar som de hämtat från Thailand. Såg ett par senast för några veckor sedan på Ikea, det var den förstnämnda kategorin, "nörden", den mest lättkuvade av alla och hans nyhämtade flicka. Tjejen hans såg ut som om hon var tretton men var troligtvis närmare trettio än tretton, lika kurvig ungefär och ni vet hur en del flickor i den åldern klär sig när de precis märkt av att de börjar få tuttar. De ska klä sig så tajt och utmanande som möjligt för att framhäva det så mycket som möjligt, cykelbyxor och tajt top, gärna rosa och andra skrikiga färger som anses vara "gulliga". Så såg hon ut, fast med något som såg ut som spetstrosor som stack ut under cykelbyxorna, horigt värre. Kanske hade han hämtat henne på en horbar i Phuket eller så är det kanske klädstilen där, ingen aning faktiskt eftersom jag aldrig varit där men nog är det lite pedo-varning på stilen.

Det kan även vara en tjej han hittat på internet för de verkar lite desperata ibland thailändskorna, har själv blivit kontaktad av både thailändskor, ryskor och gambianer, vettefan hur de hittar mina uppgifter men ibland dyker det upp små meddelanden på knagglig engelska. "Hi, Im pretty girl" eller liknande brukar de presentera sig som, stänger av dem direkt iaf. Någon skickade till och med en bild på två marsvin som vilt kopulerade, jag förstod ingenting, det är kanske humor i thailand.

Jag förstår absolut att människor vill knulla, speciellt ensamma och misslyckade som annars omöjligen skulle kunna komma i närheten av en naken kvinna. Att vara evigt hänvisad till ryska porrsajter kan inte vara någon höjdare men det är fan bättre än att nappa på någon importbrud för det blir i regel aldrig bra. I alla fall inte från länder där kvinnor uppenbarligen är desperata att ta sig ifrån, det är inte kärlek och sexet som troligtvis avtar allt eftersom de binder sig till sin "värd" genom giftermål, barn, familj etc. Jag tror inte det knullas alls efter sista ungjäveln är född.

Men men, man kan absolut förstå att en del människor vill ha en bättre framtid, däremot kan jag inte förstå människor som sabbar sin framtid genom att försöka få något de inte kan få, en del verkar ju helt överdesperata i sitt sökande efter en partner, det utnyttjas naturligtvis friskt. Jag hörde nyligen själv om en kille, en av hisingens otaliga lågpresterande WTn, ja han skulle inte ens kvala som cirkusmonster på Axels tivoli. Inte för att han skulle behöva jobba, han satsade helhjärtat på sin framtids stora mål, sjukpensionen, efter det målet var nått behövde han inte göra mycket mer. Varje månad skickar han allt vad han har över av sina bidrag till sin thailändska "flickvän" i tron om att hon ska komma till Sverige och att de ska leva ett bra liv tillsammans, varför hon nu skulle vilja det för? Hon behöver ju inte åka till Sverige så länge han pumpar hennes konto fullt med stålar, hon behöver inte åka hundratals mil norrut och frysa arlset av sig åtta månader om året och än mindre knulla med en av de mest misslyckade, arslesfula personerna på denna jord. Bra jobbat faktiskt, av henne.

Bara några dörrar bort från mitt kontor sitter en liten egenföretagare, han har det svettigt. Han skulle kunna haft det bra dock. Han importerade en tjej från thailand, det blev snabbt ett par barn och inte nog med det, i sedvanligt maner bet hon sig fast i plånboken också. Inte nog med det, hon fick honom till att skuldsätta sig för att starta ett thaihak åt henne. Den restaurangen går inte bra, långt långt långt ifrån. Jag vet det eftersom jag brukar dela ut klumpen med post som kommer varje dag. Det är mången brev från Skatteverket, Inkasso, och ett par från polisen som har haglat in i postfacket hans, knulla får han säkert inte heller längre.

Så tänk er för innan ni raglar in i horbaren i Bang-Phak-Kadong på fyllan eller svarar på oskyldiga meddelanden på MSN, det kan kosta mer än det smakar...

Tillbaka från semstern

Ja jösses jävlar, sällan har jag gjort så mycket saker en semester. Har varit på begravning, semestrat 3 dagar i Växjö och spelat minigolf och varit allmänt snorfull, ytterligare 3 dagar i Sjöbo, på kräftskiva i Lysekil där jag drack mig halv medvetslös och massa annan skit. Fyllt 35 har man också, nu är man vuxen så nu är det slut på fjortisfyllorna *host host*

Så ska man till Skåne igen

Begravning, det är lika kul som det låter. Nu ska man sitta i en kyrka och lyssna på predikan om tomtar och troll, eller snarare änglar och himmelsriket som om det vore någon skillnad, av en präst som inte har en susning om vad det är för människa denne talar så gott om. Morsan är stark hon vill nog bara ha det överstökat men farsan är en riktig lipsill, jobbigt som fan faktiskt. Jag minns hur han lipade när morfar dog, en man som han sällan talade gott om, ja de kom faktiskt så gott som aldrig överens så kanske var det någon sjuk hat-kärlek jag inte förstår mig på. Skitsamma.

Nu ska man i alla fall åka till Skåne, till Sjöbo, för begravningen. Rambergsmannen tar bussen, han gillar nämligen inte tåg på grund av att det är dyrt, det är för ljust i vagnarna och det är i regel fullt av störiga skrikiga barn och fyllon. Trist är det i alla fall, sitta på en buss i tre och en halv timme. Nu tillhör jag den extremt rastlösa typen, för mig är det omöjligt att sitta still någon längre tid huruvida jag inte är redlöst berusad men det är ju inte att rekommendera på en buss på väg till min mormors begravning, det vore dålig stil om något. Även om jag sannerligen känner för det. Nej det blir att bita i sura äpplet och stå ut, jag vet att efter tjugo-trettio minuter kommer jag att klättra på väggarna, resten kommer att bli en enda lång plåga. Har bunkrat upp med mat och några kurser i japanska, får se om det hjälper annars är det knas.

Swebus är för övrigt jävligt bra, kan inte rekommendera dem mycket nog. När jag jobbade i Halmstad 3½ år så hade jag fortfarande lägenheten i Göteborg kvar och spenderade mina helger där,kunde ju inte lämna Hisingen heller! Då blev det till att pendla och det blev Swebus måndag morgon och Fredag sen eftermiddag varje vecka, nu var det bara 13 mil så jag överlevde, med viss svårighet. Speciellt fredagskvällarna var jobbiga,jag hade bara sprit i skallen efter en lång stressig pissvecka på en arbetsplats jag hatade över allt annat. Swebus har en garanti att man alltid får åka, tar platserna slut så skaffar de en extra buss, alla gånger utom en under tre och ett halvt års tid klarade de av att hålla det löftet och det kan man inte annat än ge fullt betyg för. Dessutom är chaufförerna så toktrevliga det bara går att vara, sådant uppskattas också.

Nåväl,nu blir det att sitta som en vacker burfågel i några timmar, inget jag ser fram emot. Men men det är bara att bita ihop och ta det när det kommer.

Små nöjen jag har - Del 2 "Mannen i huset"

Det finns en del sidor man kan göra inlägg på, man kan kommentera artiklar och därigenom vädra sina åsikter, eller påhittade åsikter, vad som helst. Det tycker Rambergsmannen är kul, rätt och slätt askul. Speciellt roligt är det på GP, där ligger åsiktspolisen frekvent och raderar alla inlägg som inte ligger i fas med deras egna åsikter. Så gott som alla inlägg jag gör där under namnet "Mannen i huset" blir borttagna, det hindrar inte mig från att göra nya inlägg dock, ja jag kan helt enkelt inte låta bli, det är för kul, för jag vet att det trots allt är folk som hinner läsa vad som skrivs. Alltid påverkar det någon, positivt eller negativt, som att pissa på en myrstack.

Eftersom inläggen blir bortplockade ganska omgående så har jag börjat ta lite screenshots på inläggen strax efter de är skrivna. Inläggen hittar ni i mitt fantastiska bildarkiv.

Min mormor är död

Låter kanske lustigt men jag är lättad av att hon slutligen avled, det tror jag att hon själv ville. Hon avled i lördags 88 år gammal, den sista av den generationen för min del.

Morfar min gick bort ett och ett halvt år innan, lika gammal om jag minns rätt, han var en hård karl, en gammal smed med tjurnacke, muskler av stål och slarvigt gjorda tatueringar på armarna. Han var seg in i det sista och först efter en vecka på sjukhus med invärtes blödningar drog han sin sista suck. Det måste varit svårt för mormor att helt plötsligt stå där ensam i ett hus som de byggt själva och bott i sedan sextiotalet, tomt och tyst, dessutom var hon för svag att hålla ett helt hus i ordning. Det gick helt enkelt inte så huset blev sålt och hon skaffade sig en lägenhet, en liten etta. Inte ens den kunde hon sköta själv så det blev ålderdomshemmet för henne efter mindre än ett halvår.

Är det något ställe jag inte skulle vilja hamna på så är det ålderdomshemmet, inget illa menat om instansen som sådan men jag skulle helt enkelt inte stått ut att spendera så mycket som en dag i detta dödens väntrum, tystnaden, de gamla senila människorna som knappt vet vart de har röven. Vuxna barn som skiter och pissar på sig, som måste skötas om dygnet runt, som i bästa fall ligger och gapar i sin säng ovetandes om omvärlden och i värsta fall ställer till med rent kaos. En efter en trillar de av pinnen och det sitter man alltså i sin isolering och bevittnar och bara väntar på sin egen tur, snacka om "death row". Ingen värdighet i det. Det tyckte nog inte hon heller, hon sade det inte rent ut men indirekt förstod i alla fall jag att det där var inget bra, det kommer aldrig att gå väl. Hon blev nog rejält trött på det till slut, det blir man nog fort, senildementa människor är oberäkneliga så hon ville inte riktigt umgås med de andra, hon var trots allt klar i huvudet hon hade helt enkelt inte ork. De dementa har i regel en egen avdelning men den var naturligtvis full så det var galna gamlingar lite överallt i bygget. Efter att bl.a. en dement tokstolle pissat ner hallen åt henne mitt i natten och andra idiotiska upptåg fick hon säkerligen nog. Det fanns ingen värdighet att leva under sådana förhållanden så hon gav antagligen upp, slutade äta och dricka helt enkelt, det är det många gamla som gör. En kompis mor har jobbat många år inom äldrevården och hon sade en gång att när det händer så gör de inget för i den läget är det lika bra att de kilar vidare. Min mor påstod dock att det handlade om en depression och att hon skulle få det botat på psyket i Simrishamn, de skulle fylla upp henne med vatten för att hon var uttorkad och ge henne piller för att må bättre. Struntprat. I mina ögon var hon så gott som död, detta var en vecka innan hon dog så beskedet kom inte helt oväntat. Jag kände ingen sorg, faktum är att jag blev glad över beskedet. Naturligtvis önskar jag inte livet av folk, i alla fall inte min släkt och mina vänner, men jag tycker man ska lämna in i tid och med värdighet.

Jag minns min mormor för de stunder vi hade tillsammans när jag var yngre, när vi firade jul, påsk, midsommar och nyår tillsammans. Jag minns henne för den otroligt goda maten hon serverade och de enorma godispåsar jag fick både till påsk, födelsedag och julafton. Jag minns henne för sitt extremt väluppfostrade sätt, sin sjukt vackra skrivstil och sitt minst sagt ärbara sätt att vara. Tiden efter morfar dog, minnena av mormor sittandes ensam i en tråkig liten etta och senare inkvartad på ett ålderdomshem bland förvirrade, dementa mentalpatienter, de minnena ska jag göra mitt bästa för att radera.