Fredagkväll

Jävla skum fredagskväll man hade igen då, var på Circuitbending uppe i Majorna med en kompis och en bekant, det var hyfsat rocknroll, billig öl och några timmars filande på elektronisk utrustning som lät apa, helt min stil. Dessutom en god anledning att slippa ut ur sambolivet som har en förmåga att sänka mig ner i tristess och meningslöshet. Man behöver komma bort, rensa skallen och göra knasiga saker ibland, annars blir man bara en gråtrist Svensson, usch.

Några öl och nån deciliter av polarens hembrända var man bra go i bollen, tog mot min vilja en jävla somalitaxi in mot stan (varför kan man inte välja vilken typ av chaufförer man vill ha, eller snarare välja bort de man inte vill ha). Stod inför valet och kvalet om att gå till Kellys och få en bra fylla där för en inte allt för dyr slant, sånt gillar jag, dock har såna ställen förmågan att dra till sig dubbelt så mycket folk som det egentligen får plats med, folkmassor hatar jag, vill sitta ner, mörkt ska det vara, inget jävla oväsen heller. Vi sket i Kellys, det blev suparfest hemma hos kompisen istället, noiseindustri och sprit, billigare dessutom och så slipper man disko och idioter. Dessutom är man ju nästan dubbelt så gammal som de andra fåntrattarna som går ut, alla andra i vår ålder har ju familjer och skit nu så de ser man inte röken av.

Halv två vinglade jag mig av hemåt med nattvagnen, nattrafiken i Göteborg är ett skämt, flera byten med tråkigt långa uppehåll, dessutom regnade det kraftigt. Fastnade på Hjalmar Branting naturligtvis, tre hållplatser hemifrån, kunde gå i regnet eller vänta sjutton minuter, piss. Hade precis vänt mig för att kolla tidtabellen på skärmen i väntkuren, vänder mig om igen, ser en tvärpåtänd idiot till pojkslyngel komma emot mig, ger mig tre smällar på sidan av huvudet, helt jävla oprovocerat. Det lustiga var att han slog så förbannat illa att skolgårdsstryket på lågstadiet var hundra resor värre, fjolla. Slänger min blick lite längre bort och ser ytterligare fyra andra pojkslynglar nita sönder en annan kille längre bort, dags att dra mao. En sak är viktig att komma ihåg vid såna händelser, en pojkslyngel kan man stampa sönder utan problem, men en hyeneflock på 4+ bör absolut undvikas för det slutar alltför lätt att man får en kniv i ryggen och det vill man inte. Tänkte istället springa över vägen för om han är dum nog att följa efter, så åker han på däng en bit bort från de andra glinen, följer glinen efter så var det bara några meter till så kunde jag dra in på Adas och fixa backning där, efter alla mina fylleeskapader runt Kville så känner man en del folk, på gott och ont. I det läget win-win vilket fall som, halvvägs över vägen så får jag hundrafemtio liter smutsvatten över mig av en bil som susar förbi, måste sett jävligt kul ut, jaja man nyktrade till fort iaf, vänder mig om för att se om någon följer efter men de var redan på väg bort åt ett annat håll, troligtvis för att polisstationen ligger även den ett stenkast bort.

Kvar står man, lite paff över angreppet, mer paff över hur illa ungjäveln slog, ja näst intill besviken faktiskt, lär de sig ingenting i skolan idag, tre smällar i huvet på en bra tankad kille, och han gör noll och ingen skada alls *suck*. Dyngeblöt och sur går man hem de tre hållplatserna, mitt i regnet, drar på sig en förkylning som heter duga dessutom, SKITFREDAG.

Sjöbo

Ursprungligen kommer jag från Skåne, från en liten skithåla mitt i jäkla Skåne, Sjöbo. Ja just det, DET Sjöbo, där fick jag bo och växa upp och kom inte därifrån förrän jag var nitton år, då tog jag mitt pick och pack och drog till Göteborg, där har jag bott sedan dess.

Min mor och far var bosatta i Stockholm när de fick mig, bodde väl där fram tills jag var två år gammal då det beslutades att Stockholm minsann inte var något för en liten pojk att växa upp i utan tryggheten och lugnet på den Skånska landsbygden minsann skulle göra mig gott. Far min hade jobb på Arla och det sade han naturligtvis upp och flytten till Sjöbo socken var ett faktum, det lät kanske bra på pappret men tryggare skulle det knappast vara, snarare tvärtom, jag är idag glad och väldigt förvånad att jag kom därifrån med livet i behåll.

Fem år gammal fick jag mina första kompis, han var tre, men det var inte direkt någon omedelbar vänskap utan det var först efter att han och hans sexårige bror hade roat sig med att repa sönder mitt ansikte med pinnar och efter en rejäl åthutning av mina, och deras föräldrar, som vi faktiskt bekantade oss på ett trevligare sätt någon vecka senare. Vi bodde på samma våningsplan som deras familj, i ett gult trevåningshus ägt av HSB, de bodde bara en trappuppgång bort och är man i ungefär samma ålder så är det naturligt att man blir vänner efter ett tag. En trappuppgång bort, en lägenhet emellan, tilläggas kan att det var lyhört i huset, många gånger kunde man höra fadern komma hem märkbart berusad och riva halva lägenheten och ge ungarna en omgång stryk antingen för att de dummat sig eller bara för att. Aldrig ringde någon polisen, nej det var inte som idag utan barnaga var mer normalt på den tiden, dessutom skulle aldrig Sjöbo polis lyft ett finger åt saken, vad de tolkade som ett polisiärt ärende var enbart deras tolkning. Själv fick jag aldrig stryk, inte ens när jag skulle behövt det, ja jag tycker absolut att en smäll eller två var befogade ibland för utegångsförbud och andra åthutningar det har aldrig fungerat på mig, någonsin, någon gång.

Sådant var livet då, de kan inte haft det lätt i min nyfunne väns familj. Jag minns min vän efter en pinsam incident med att hans far var lite för plakat för att kunna ta hand om sig själv, detta inför ett fåtal vänner. Han sade att han aldrig skulle dricka sprit för att han skämdes så för sin faders beteende men Sjöbo var Sjöbo trots allt, där fanns det en hemkokare i varje kvarter och när jag hälsade på min gamle vän när han skaffat sin första lya ett kvarter bort så hade han sprit nog att fylla en tankbil, och nej det var ingen bolagssprit. Även modern som inte drack något nämnvärt var inte heller sen på att ge sina barn en redig omgång, det var väl så det gick till förr...

Lika barn leka bäst, så är det, ingen av oss var speciellt intresserade av bollar och dylikt, nej fart och flärd skulle det vara och det får man inte av bollar och ballistik. Bus och otyg skulle det vara, det var kul, det dröjde inte länge förrän vi hade tänt eld på vår första lekstuga, det fick jag sitta två veckor i rumsarrest för, det sket jag i jag hade ju mitt Lego. Hade nu mina föräldrar varit smarta nog att ta mitt Lego i beslag (jag hade vansinnigt mycket Lego) och istället isolerat mig två veckor i ren tristess som ett riktigt straff bör vara så hade det kanske stannat där men det gjorde det naturligtvis inte. Inte mången vecka senare bröt vi oss in i en klubblokal tillhörande några lokala raggare, väl inne hittade vi högvis med burkar av färg, av någon sjuk anledning rosa färg, nåväl måla är kul, det tycker de flesta ungar så vi målade helt sonika om hela stället, det är ju klart som korvspad att raggare ska ha en rosa klubblokal, stenhårt! Nu är man väl som sexåring inte alltför flink i motoriken så det var färg lite överallt efter ett tag, ja ganska mycket faktiskt, eftersom ett ytterligare nöje var att kissa ner lokalen så var det färg ända ner på... ..ja, och när man sedan insett det faktum att hoppsan det är färg överallt, på kläder, på kroppen, på sn... ja, då var det tunga steg hem, inte för utegångsförbudet som skulle komma, det var ju bara en två veckors Lego-fest utan snarare för det evighetslånga skrikandet som ändå aldrig hjälpte. Så fortsatte det i hela min barndom, ja det blev faktiskt bara värre och värre, berättar mer snart...